Nilas 1 år!

Grattis Nilas 1 år!

Nilas första år i bilder

Vad är det som går och går?

Jo Nilas förstås!

Och på torsdag fyller han ett år! Det är inte klokt.

Dessutom åker vi till Indien om ett par veckor. Det är inte heller klokt. Vi skriver resedagbok här: www.mintur.se/medlem/finafamiljen

Lite bilder

Ada och Svante myser

Sommartjej

Fina barnen på bröllop

Vitsippsungar! Wilda och Nille

Mera vitsippsbarn

Det närmar sig

Ja, nu närmar sig verkligen resan! De senaste dagarna har lägenheten legat på blocket och väntat, men ingen har hört av sig. Vi har minst sagt misströstat... Tänkt att det inte blir någon resa. För en av de stora förutsättningarna att allt ska bli av är ju att vi blir av med månadshyran här hemma under tiden.
Men så ikväll ringde en man och var intresserad! Kruxet var bara att de ville flytta in redan 1:a augusti istället för 1:a september och flytta ut 1:a februari istället för 1:a januari. Det ställer ju till det lite för oss, men vi bestämde oss för att gå med på det i alla fall. Det är ju inte helt fel med en extra månadshyra i resekassan måste jag medge :)
Imorgon kommer de och tittar på lägenheten, så håll era tummar! Vi är lite nervösa för det var ett äldre par och det kan ju tänkas att de inte gillar vår inredningsstil...
Så nu blir det ju kanske lite pyssel och kringkuskande en dryg månad, men nu är vi ju vana så det ska väl gå an. Vi har ju en fin morot som väntar!
Igår var vi och vaccinerade Ada. Vi är lite snåla med oss vuxna och tänker att vi borde klara oss på det vi har sedan Bolivia/Brasilienresan. Nilas var tyvärr för liten för flera av vaccinerna. Det är ju minst sagt jobbigt. Men en del kan de ge honom när han fyller ett. Vi bestämde oss också för att ta emot recept på malariavaccin. Känns lite jobbigt eftersom att vi då måste peta i barnen tabletter en gång i veckan. Men det är ju bra ändå att vara på den säkra sidan. Det är sällsynt med malaria i de områden vi kommer att resa, men det förekommer. Speciellt strax efter monsunperioden, och det är då vi kommer att vara där.
Pass har vi också fixat den här veckan, så nästa vecka ska vi skicka iväg visumansökningarna.
Det händer mycket nu!

äntligen!

Det var ett jävla tjat om uppdatering! *s*

Men det är väl dags. Nu har jag ju typ sommarlov också, så nu kan jag inte skylla på att jag inte har tid, men ärligt talat har jag inte ens läst någon annans blogg på flera månader. Det har liksom varit fullt upp.

Men sedan i onsdags är jag färdig med mitt examensarbete. Det är helt sjukt. Ett tag trodde jag verkligen inte att den skulle bli färdig - någonsin. Men så blev den det, och blev dessutom bra. Nu känns forskardrömmarna inte lika avlägsna... :)

Annars är det mycket reseplanering nu. Vi håller på med visum och vaccinationer. Nya pass var både jag och Jimmy tvugna att skaffa också. Knäppt nog verkar våra typ ha torkat på något vis så att när jag öppnade dem sprack dem... :(

Så innan vi skickar in visumansökan måste vi skaffa nya pass. Men vi får väl tänka att det är tur det hände nu och inte under resan.

Reserutten ser i alla fall ut så här:

Avresa 11/9 från Arlanda till Mumbai

från Mumbai åker vi färja till Paniji typ den 15/9

sedan tänker vi stanna i södra Goa (1 el 2 mån) tills vi känner för att åka söderut

Då åker vi tåg längs kusten och stannar några nätter här och där tills vi når Varkala där vi hänger tills vi tar flyget tillbaka till Mumbai och flyger hem till Sverige den 18/12.

Nu blir barnen galna! Får se om jag hinner lägga in lite bilder senare.

trötta och sjuka

Är så vansinnigt trött efter typ den värsta helgen i mitt liv. Ada fick influsensa och fick vätskas upp på sjukhuset i Sundsvall under ett dygn. Och oj vilket dygn. Ada var så klart väldigt ledsen och grät, vilket ledde till att Nilas blev rädd och började gråta. Hela natten höll det på så. Vem ska man trösa i det läget? Jo just ja, jag kanska ska nämna att jag var själv. Jimmy var kvar i Umeå och hann inte ner förrän dagen efter då vi blev utskrivna igen. Och eftersom att jag då ammar Nilas var jag ju tvungen att släpa med honom också. Puh.
Det var ju inte första gången Ada låg med dropp, och förra gången var ju verkligen hemsk. Då var det mer panikartat och hon höll nästan på att stryka med. Den här gången var det inte på långa vägar så dramatiskt, men ändå var upplevelsen kanske värre just för att jag var, och kände mig (!), så galet otillräcklig. Oavsett vad jag gjorde var någon av dem ledsen.

Lilla sjuklingen
Förra gången, precis två år sedan dessutom

En glad nyhet är i alla fall att Nilas eksem är på väg bort! Kolla in de mjuka gokinderna nu!

Våra livs resa! (... so far)

I höst har jag och Jimmy varit ihop i tio år. Hela denna lååååååånga tid har vi pratat om att vi borde åka till Indien. Vi har ju rest och farit en del, men Indien har aldrig blivit av. Men nu blir det äntligen av!

Det är tänkt att bära av i början av september och komma tillbaka vid jul eller så. Det är alltså ett tag kvar, och just så kändes det också förra veckan, men nu känns det inte så långt borta längre. Ada har fått sin första vaccinspruta och idag är det Nisses tur. Det är faktiskt lite stressigt om de ska hinna få alla sprutor innan dess. Vi har också börjat kolla runt var vi kan magasinera alla våra saker. Tanken är nämligen att flytta ut från huset och vara "bostadslösa" under resan, för att sedan flytta till en ny lägenhet när vi kommer hem. Vi hade ändå funderat på att flytta närmre Adas dagis och Jimmys jobb så det passar bra. Jag har till och med roat mig i några dagar till att börjat sy packpåsar! Det är så härligt att få längta lite. Speciellt nu när allt är så jobbigt och stressigt hela tiden. Vi ser verkligen fram emot nästan fyra månaders slappande utan några vardagsbestyr!

Vi lär väl återkomma med rapporter om resbestyren tänker jag...

Kanske vi besöker Taj Mahal?

Eller bara slappar på stranden i Kerala?

visst ser det härligt ut....? Backwaters på husbåt.

Jag vickar den här veckan på en skola. Känns faktiskt riktigt roligt. Det är väldigt ont om sådana jobb här i Umeå, så jag försöker hålla hårt i den här kontakten inför framtiden. Ett tag har det känt som att jag nog inte vill jobba som lärare trots allt, men nu känns det som att jag är på rätt spår igen. Igår satt jag ensam med elever som behövde extra stöd i matten. En tjej fick jag förklaa för om och om och om och om igen och hon fattade ändå inte. Något jag verkligen kan relatera till. Men så efter hundrafemtielfte gången jag förklarade så fattade hon. Och vad kul det var då! Vilken pepp jag fick. Så himla kul!

Nilas eksem är något bättre, och ägg- och mjölktestet visade bara en aningens allergi mot mjölk. Men det var så lite att det förhoppningsvis inte gör något. Får väl se vad läkaren säer den 30:e då vi har återbesök på sjukhuset.

gott nytt år på er!

Det är långt mellan bloggningarna nu. Det är lite körigt, så det hinns liksom inte riktigt med. Man skulle ju kunna tro att det är nu lugnet börjar nu när jag ska vara mammaledig och Jimmy går tillbaka till jobbet. Men så är det alltså inte. Jag har sjukt många rester som jag måste fixa innan vårterminen är slut, annars blir csn så griniga. Ada får nu också bara gå 15 timmar på dagis, vilket nästan är mer en belastning än avlastning, fast att hon egentligen bara går fyra timmar färre än förra terminen, men det stämmer inte riktigt med Jimmys jobbtider. Vissa dagar ska hon hämtas en timme innan Jimmy slutar. Och det är ju en bit, typ en mil, men på samma gata som Jimmys jobb, så det blir som ett jävla pusslande hela tiden. Ganska stressigt också.
Igår hämtade jag och Nilas henne med bussen. Först buss från dagis till stan ca 30 min, sedan väntade vi en halvtimme på bussen till ön och sedan tog den 45 minuter. Vi hade tjänat en halvtimme på att gå från stan, men Ada orkar inte gå så långt. Sedan var alla tre trötta och griniga hela kvällen, och det var omöjligt att lägga Ada när Nilas bara skrek hela tiden. Alla somnade trots allt vid tio, jag med. Och tur var det för att när klockan stod på 3. 27 klev Ada upp och var ledsen för att inte pappa var hemma. Suck. Så sedan dess har jag varit vaken.
Ibland är det inte jättekul att vara tvåbarnsmamma.
Imorse var jag och Nilas på sjukan för hans eksem. Vi har farit omkring där lite titt som tätt nu efter att eksemet vid ögat spred sig till kinderna och hela ansiktet i julhelgen. Sedan har det bara blivit värre så nu har han eksem precis över hela kroppen. Eller nåja, det är några fläckar på underarmarna som är eksemfria... Han har fått tre olika kortisonsalvor och fick också flytande antibiotika. Förska smakportionen blev med andra ord pencillin med persikosmak (uppsakattades INTE!). Men tyvärr funkade inte det heller utan gjorde honom bara ännu värre. Så nu ska vi dit och kolla pc-allergi, samt pricktest för ägg och mjölk. Om det är en allergi får man väl ändå hoppas på att det är mjölk. Det skulle ju förstås vara jättejobbigt, men det är ju lika bra att de är allergiska mot samma sak känns det som. Och det där med mjölkallergi kan vi nu.
Här kommer lite bilder sen sist

Morfar med alla barnbarnen på julafton

Ada på julafton


Nilas med eksemögat innan det spred sig till resten av ansiktet

Nilas med Mattias och Samuel på annandagen

Ada med storbarnen vid barnbordet på juldagen.