trötta och sjuka

Är så vansinnigt trött efter typ den värsta helgen i mitt liv. Ada fick influsensa och fick vätskas upp på sjukhuset i Sundsvall under ett dygn. Och oj vilket dygn. Ada var så klart väldigt ledsen och grät, vilket ledde till att Nilas blev rädd och började gråta. Hela natten höll det på så. Vem ska man trösa i det läget? Jo just ja, jag kanska ska nämna att jag var själv. Jimmy var kvar i Umeå och hann inte ner förrän dagen efter då vi blev utskrivna igen. Och eftersom att jag då ammar Nilas var jag ju tvungen att släpa med honom också. Puh.
Det var ju inte första gången Ada låg med dropp, och förra gången var ju verkligen hemsk. Då var det mer panikartat och hon höll nästan på att stryka med. Den här gången var det inte på långa vägar så dramatiskt, men ändå var upplevelsen kanske värre just för att jag var, och kände mig (!), så galet otillräcklig. Oavsett vad jag gjorde var någon av dem ledsen.

Lilla sjuklingen
Förra gången, precis två år sedan dessutom

En glad nyhet är i alla fall att Nilas eksem är på väg bort! Kolla in de mjuka gokinderna nu!