trötta och sjuka

Är så vansinnigt trött efter typ den värsta helgen i mitt liv. Ada fick influsensa och fick vätskas upp på sjukhuset i Sundsvall under ett dygn. Och oj vilket dygn. Ada var så klart väldigt ledsen och grät, vilket ledde till att Nilas blev rädd och började gråta. Hela natten höll det på så. Vem ska man trösa i det läget? Jo just ja, jag kanska ska nämna att jag var själv. Jimmy var kvar i Umeå och hann inte ner förrän dagen efter då vi blev utskrivna igen. Och eftersom att jag då ammar Nilas var jag ju tvungen att släpa med honom också. Puh.
Det var ju inte första gången Ada låg med dropp, och förra gången var ju verkligen hemsk. Då var det mer panikartat och hon höll nästan på att stryka med. Den här gången var det inte på långa vägar så dramatiskt, men ändå var upplevelsen kanske värre just för att jag var, och kände mig (!), så galet otillräcklig. Oavsett vad jag gjorde var någon av dem ledsen.

Lilla sjuklingen
Förra gången, precis två år sedan dessutom

En glad nyhet är i alla fall att Nilas eksem är på väg bort! Kolla in de mjuka gokinderna nu!

Våra livs resa! (... so far)

I höst har jag och Jimmy varit ihop i tio år. Hela denna lååååååånga tid har vi pratat om att vi borde åka till Indien. Vi har ju rest och farit en del, men Indien har aldrig blivit av. Men nu blir det äntligen av!

Det är tänkt att bära av i början av september och komma tillbaka vid jul eller så. Det är alltså ett tag kvar, och just så kändes det också förra veckan, men nu känns det inte så långt borta längre. Ada har fått sin första vaccinspruta och idag är det Nisses tur. Det är faktiskt lite stressigt om de ska hinna få alla sprutor innan dess. Vi har också börjat kolla runt var vi kan magasinera alla våra saker. Tanken är nämligen att flytta ut från huset och vara "bostadslösa" under resan, för att sedan flytta till en ny lägenhet när vi kommer hem. Vi hade ändå funderat på att flytta närmre Adas dagis och Jimmys jobb så det passar bra. Jag har till och med roat mig i några dagar till att börjat sy packpåsar! Det är så härligt att få längta lite. Speciellt nu när allt är så jobbigt och stressigt hela tiden. Vi ser verkligen fram emot nästan fyra månaders slappande utan några vardagsbestyr!

Vi lär väl återkomma med rapporter om resbestyren tänker jag...

Kanske vi besöker Taj Mahal?

Eller bara slappar på stranden i Kerala?

visst ser det härligt ut....? Backwaters på husbåt.

Jag vickar den här veckan på en skola. Känns faktiskt riktigt roligt. Det är väldigt ont om sådana jobb här i Umeå, så jag försöker hålla hårt i den här kontakten inför framtiden. Ett tag har det känt som att jag nog inte vill jobba som lärare trots allt, men nu känns det som att jag är på rätt spår igen. Igår satt jag ensam med elever som behövde extra stöd i matten. En tjej fick jag förklaa för om och om och om och om igen och hon fattade ändå inte. Något jag verkligen kan relatera till. Men så efter hundrafemtielfte gången jag förklarade så fattade hon. Och vad kul det var då! Vilken pepp jag fick. Så himla kul!

Nilas eksem är något bättre, och ägg- och mjölktestet visade bara en aningens allergi mot mjölk. Men det var så lite att det förhoppningsvis inte gör något. Får väl se vad läkaren säer den 30:e då vi har återbesök på sjukhuset.

gott nytt år på er!

Det är långt mellan bloggningarna nu. Det är lite körigt, så det hinns liksom inte riktigt med. Man skulle ju kunna tro att det är nu lugnet börjar nu när jag ska vara mammaledig och Jimmy går tillbaka till jobbet. Men så är det alltså inte. Jag har sjukt många rester som jag måste fixa innan vårterminen är slut, annars blir csn så griniga. Ada får nu också bara gå 15 timmar på dagis, vilket nästan är mer en belastning än avlastning, fast att hon egentligen bara går fyra timmar färre än förra terminen, men det stämmer inte riktigt med Jimmys jobbtider. Vissa dagar ska hon hämtas en timme innan Jimmy slutar. Och det är ju en bit, typ en mil, men på samma gata som Jimmys jobb, så det blir som ett jävla pusslande hela tiden. Ganska stressigt också.
Igår hämtade jag och Nilas henne med bussen. Först buss från dagis till stan ca 30 min, sedan väntade vi en halvtimme på bussen till ön och sedan tog den 45 minuter. Vi hade tjänat en halvtimme på att gå från stan, men Ada orkar inte gå så långt. Sedan var alla tre trötta och griniga hela kvällen, och det var omöjligt att lägga Ada när Nilas bara skrek hela tiden. Alla somnade trots allt vid tio, jag med. Och tur var det för att när klockan stod på 3. 27 klev Ada upp och var ledsen för att inte pappa var hemma. Suck. Så sedan dess har jag varit vaken.
Ibland är det inte jättekul att vara tvåbarnsmamma.
Imorse var jag och Nilas på sjukan för hans eksem. Vi har farit omkring där lite titt som tätt nu efter att eksemet vid ögat spred sig till kinderna och hela ansiktet i julhelgen. Sedan har det bara blivit värre så nu har han eksem precis över hela kroppen. Eller nåja, det är några fläckar på underarmarna som är eksemfria... Han har fått tre olika kortisonsalvor och fick också flytande antibiotika. Förska smakportionen blev med andra ord pencillin med persikosmak (uppsakattades INTE!). Men tyvärr funkade inte det heller utan gjorde honom bara ännu värre. Så nu ska vi dit och kolla pc-allergi, samt pricktest för ägg och mjölk. Om det är en allergi får man väl ändå hoppas på att det är mjölk. Det skulle ju förstås vara jättejobbigt, men det är ju lika bra att de är allergiska mot samma sak känns det som. Och det där med mjölkallergi kan vi nu.
Här kommer lite bilder sen sist

Morfar med alla barnbarnen på julafton

Ada på julafton


Nilas med eksemögat innan det spred sig till resten av ansiktet

Nilas med Mattias och Samuel på annandagen

Ada med storbarnen vid barnbordet på juldagen.