I höst har jag och Jimmy varit ihop i tio år. Hela denna lååååååånga tid har vi pratat om att vi borde åka till Indien. Vi har ju rest och farit en del, men Indien har aldrig blivit av. Men nu blir det äntligen av!
Det är tänkt att bära av i början av september och komma tillbaka vid jul eller så. Det är alltså ett tag kvar, och just så kändes det också förra veckan, men nu känns det inte så långt borta längre. Ada har fått sin första vaccinspruta och idag är det Nisses tur. Det är faktiskt lite stressigt om de ska hinna få alla sprutor innan dess. Vi har också börjat kolla runt var vi kan magasinera alla våra saker. Tanken är nämligen att flytta ut från huset och vara "bostadslösa" under resan, för att sedan flytta till en ny lägenhet när vi kommer hem. Vi hade ändå funderat på att flytta närmre Adas dagis och Jimmys jobb så det passar bra. Jag har till och med roat mig i några dagar till att börjat sy packpåsar! Det är så härligt att få längta lite. Speciellt nu när allt är så jobbigt och stressigt hela tiden. Vi ser verkligen fram emot nästan fyra månaders slappande utan några vardagsbestyr!
Vi lär väl återkomma med rapporter om resbestyren tänker jag...
Kanske vi besöker Taj Mahal?

Eller bara slappar på stranden i Kerala?

visst ser det härligt ut....? Backwaters på husbåt.

Jag vickar den här veckan på en skola. Känns faktiskt riktigt roligt. Det är väldigt ont om sådana jobb här i Umeå, så jag försöker hålla hårt i den här kontakten inför framtiden. Ett tag har det känt som att jag nog inte vill jobba som lärare trots allt, men nu känns det som att jag är på rätt spår igen. Igår satt jag ensam med elever som behövde extra stöd i matten. En tjej fick jag förklaa för om och om och om och om igen och hon fattade ändå inte. Något jag verkligen kan relatera till. Men så efter hundrafemtielfte gången jag förklarade så fattade hon. Och vad kul det var då! Vilken pepp jag fick. Så himla kul!
Nilas eksem är något bättre, och ägg- och mjölktestet visade bara en aningens allergi mot mjölk. Men det var så lite att det förhoppningsvis inte gör något. Får väl se vad läkaren säer den 30:e då vi har återbesök på sjukhuset.
8 kommentarer:
Åhå.. Roligt med lite nytt att läsa. KRAM!
OJ!!! Vad roligt med Indien! Själv har jag sagt upp mig och flyttar hem 2 feb. Och så ska jag bli brandman.
Låter spännande med en sån långresa!
det låter kul,men hur ska det gå för mormor då?Hon kommer att längta och vara oroliga för er,hela tiden.
Puss o kram mormor
räkna med ett ni får besök i Indien iaf ;D I will be there! tihi, det låter skit spännande och roligt!!
Åh,spännande med långresa! Indien är nog ett häftigt land. =) Kram!
Jag har knåpat en stund för att hitta fonetisk skrift för det ljud jag skulle vilja ge ifrån mig, men det går dåligt... Shit, vilken fantastisk resa det låter som! Får jag rösta så tycker jag att ni ska sikta på husbåt i Kerala.
Puss till alla!
WOW! Coolt! Jag blir lite avis. Tufft att resa så långt och länge med två barn tycker jag! Skönt att det känns bra med vicket också!
Skicka en kommentar